Ämne på Diskussion:Krisplan

Hoppa till navigering Hoppa till sök

Mer handfast och att utnyttja all resurser

2
Anders Wennersten (diskussionbidrag)

Bar sätta igång med detta. Jag uppfattar dock att det än så länge är för teoretiskt med tendens till byråkratiske beteende. Vi är inte större än att om och när det bränner ihop vi mycket snabbt kan få ihop kristeam med folk från olika sfärer. Och varför inte konkretisera de två huvudfallen

  • föreningsintern kris. Kassören/verksamhetschefen rymmer med 1 MSEK. en anställd skickar i föreningen namn ut ett meddelande att Wikimedia Sverige gått ihop med Sverigedemokraterna. En mindre grupp i styrelsen gör en kupp och fattar beslut i föreningens namn att ingå ett kommersiellt jippo med Lendo. I dessa fall tycker jag verksamhetschefen/ordföranden drar ihop en krisgrupp bestående av alla de kompetenser som kan hjälpas till bland föreningens medlemmar. Det är inte alltid säkert saker skall publiceras. Jag känner en mycket allvarlig kris i en av chaptrerna som inträffade förra året, där för att komma till lösning det var centralt inget nämndes, och det är fortfarande så känsligt att jag inte kan berätta om det här.
  • Wikipediakris. Scientologerna får kontroll över beslutsmekanismen och sabbar innehållet. Vi blir utsatta för en organiserad vandal/troll attack som vi i gemenskapen inte kan få stopp på. Några seniorer går amok och som uppmärksammas av media. Även här krävs att det då blixtsnabbt tillsätts en krisgrupp och att föreningen kan gå in med nödiga pengar för att möjliggöra ett IRLmöte blnd seniora WP medarbetare och också några ur styrelsen. Här kan man diskutera vem inom föreningen som skall vara nyckelperson mot föreningen, ordf, verksamhetschef eller den inom styrelsen som har ansvar mot gemenskapen

Så mer av vilka som drar ihop krisgruppen än hur man bör diskutera mellan gemenskap och föreningen och publicera.

André Costa (WMSE) (diskussionbidrag)

Jag håller med om det mesta här, utom punkten om publicering.

Jag ser sällan att det skulle vara fördelaktigt att inte gå ut och säga om vi haft problem. Detta ger oss kontroll av hur det kommer till ljuset snarare än att någon annan hittar det och då kan lägga hemlighetsmakeri till anklagelserna. Just eftersom vi står för öppenhet och transparens är vi extra känsliga för den typen av anklagelser. Om något så desto större/känsligare kris desto viktigare att vi går ut med det. Även för de kriser jag skulle kunna föreställa mig som helt skulle försöka oss som förening ser jag mer nytta med att vi går ut. Sen kan man möjligen hålla på detaljer för att skydda individer och mindre helt interna kriserär inte alltid relevanta att publicera.