Projekt:Öppen databas för offentlig konst/Kommunikation/Debattartikel

Från Wikimedia
Hoppa till: navigering, sök


Här skriver vi gemensamt på en debattartikel om varför det är viktigt med öppen data med Wiki Loves Public Art som ett exempel.[1] ÖDOK som konkret projekt.

Mål
  • Att få fler kommuner att inse att de bör släppa den data som behövs fri och i lämpligt format och börja tänka på vilken annan data som kan bli efterfrågad.

Debattartikel

Enligt den så kallade Digitala Agendan som Näringsdepartementets författat är målet att "statens befintliga resurser ska utnyttjas bättre".

Delar
  • Varför öppen data?
  • Hur fungerar öppen data?
  • Vad säger lagen?
  • Vad har gjorts än så länge?
  • Vad är på gång?
    • WLPA!
    • SKL:s projekt med alla Sveriges kommuner.
    •  ?
Identifierade problem när data skall öppnas upp
  • Även om mycket nu är på gång har det tagit lång tid.
  • Kommunerna har inte alls börjat.
  • Många kommuner vet inte alls(?) hur de ska göra/hantera förfrågningar.
  • Svårt och kostsamt för små kommuner.
  • Val av licenser, varför väljer vissa CC-BY-NC.
Vad vi vill åstadkomma
  • Snabbare takt.
  • Ytterligare resurser till kommunerna.
  • Verkligt fria licenser skall användas!

Förstaversion

Hur många statyer äger Sverige? (alt. Hur svårt är det att ta reda på hur många statyer Sverige äger?)

I Sverige har vi haft Offentlighetsprincipen sen år 1776. Det är något vi ska vara stolta för. I korthet innebär det att alla kan få tillgång till allmänna handlingar. Åtminstone i teorin. Säg att man år 1990 ville ta reda på hur många statyer Sverige ägde – kanske för att göra en bok om statyer. Det fanns inget nationellt register för statyer, så det hjälpte inte att ringa till Statens konstråd eller någon annan myndighet. De uppgifterna fanns utspridda i kommuner, landsting, statsägda stiftelser, etc. Det var bara att ringa runt för att få utskrifter av registren! I praktiken var därför de här uppgifterna bara tillgängliga för de som hade tid att ringa runt till hundratals organisationer.

2011 presenterade regeringen sin Digitala agenda, där man tryckte på att ”statens befintliga resurser ska utnyttjas bättre” så att vi får ”IT i människans tjänst”. Målet är att vi ska ha IT i världsklass. Låt oss därför göra om samma staty-sökning idag – kanske för att göra en webbplats för turister. Går det bättre? Nej. Det finns fortfarande inget gemensamt register över statyer. Trots alla möjligheter det finns att knyta samman register för att underlätta för allmänheten, så gör man det inte. Den enda skillnaden är att det går att mejla till alla som har statyer istället för att ringa. Svaret kommer helst i en utskrift, något som är mycket opraktiskt om man ska göra en webbplats, istället för att lägga ut en datafil på internet. Datorerna används i stort sett som skrivmaskiner.

Vidden av problemet är större än listor över några statyer. Det handlar om bristen på transparens och att försvåra för innovation. Orsaken är att det på många håll saknas kompetens.

Runt om i världen börjar allt fler myndigheter och organisationer att dela med sig av sin information under en fri licens till allmänheten. Det kallas ”öppna data”. Det kan exempelvis vara kartor, postnummer, väder och inventarielistor. Öppna data gör det lättare att knyta ihop information från olika ställen, så att de som använder en webbplats eller app slipper göra komplicerade sökningar eller riskera att få en massa ovidkommande sökresultat. Med öppna data blir det också enklare för allmänheten att få reda på vad stat, kommuner och landsting lägger pengar på, till exempel våra statyer.

Tyvärr ligger Sverige inte i världsklass när det gäller öppna data. Det beror delvis på att vi slår oss för bröstet med Offentlighetsprincipen. En annan stor orsak är att många institutioner, oavsett om de är statliga eller kommunala eller tillhör landstingen, saknar personer som kan jobba med öppna data. Personalen har inte fått den utbildningen som krävs för att förstå hur och varför man bäst uppmuntrar allmänheten att använda den information som organisationen sitter på. Till exempel att man inte svarar genom att skicka sin lista som en PDF i ett mejl till dem som frågar, utan visar allmänheten hur man hittar informationen på webbplatsen.

Därför har paraplyorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting tagit fram en utmärkt guide om öppna data (http://www.skl.se/vi_arbetar_med/e-samhallet/oppnadata). Guiden presenterar både hur och varför medlemsorganisationerna bör arbeta med öppna data. Om guiden används blir det en barnlek att ta reda på hur många statyer det finns i Sverige.

Risken är att guiden inte används. De som saknar kompetens inom ett område vet heller inte om att de saknar den kompetensen. De kommuner och landsting och statliga myndigheter som idag har svårt med öppna data behöver stöd i form av fortbildning och inspiration. De behöver se de goda exempel som finns på hur allmänheten och företag har använt öppen data. De behöver fler förfrågningar från företag som vill utveckla tjänster baserade på öppna data.

Och de behöver se svar på enkla frågor som den som finns i rubriken. Därför har Wikimedia Sverige (Wikipedias svenska stödförening) tagit initiativet till en öppen databas över svensk offentlig konst (http://www.offentligkonst.se/) - som allmänheten kan förbättra, inte minst genom att fotografera konstverken och ladda upp dem till tävlingen Wiki loves public art (https://commons.wikimedia.org/wiki/COM:WLPA). Wikimedia Sverige har fått stöd av stiftelsen Vinnova och Europeana, som uppenbarligen har sett behovet. Några kommuner har redan börjat bidra med information om sina konstverk. Med andra ord tvingas en liten ideell förening kliva fram när kommuner och landsting inte kan få saker gjorda. Vi hoppas att fler hjälper till med andra liknande projekt. För dem som vill finns några databaser att börja med på http://oppnadata.se. Tillsammans kan vi öka nya tjänster, transparensen och kunskapen. Då har vi en Offentlighetsprincip värd namnet och kommer ett steg närmare IT i världsklass.

Kommentarer och förslag

  • 4800 tecken = ca 800 tecken för mycket. Då saknas ändå en ingress.
  • inget om vad lagen säger
  • inget om att det är kostsamt för små kommuner (kan läggas till under utbildningsgrejen)
  • inget om NC-licenser
  • ...

Målgrupp

Har ni funderat på var ni vill ha artikeln publicerad? Det påverkar ju utformning och längd mm.--ArildV (diskussion) 20 november 2013 kl. 14.34 (CET)

Vi funderar på DN eller SvD, där en "normal" debattartikel är ca 4000 tecken. Därav siffrorna ovan.

Förslag på disposition

Med reservation för frågan ovan; just statyer känns inte som en riktigt stark språngbräda att bygga vidare på i artikeln. Jag skulle föreslå att det tonas ned i inledningen/ingressen. Texten är lite lång, och kanske lite spretig (om målet är ossatt få fler kommuner att inse att de bör släppa den data som behövs är det en utvikning som gör att vi förlorar fokus att "Vi hoppas att fler hjälper till med andra liknande projekt", vi vill ju att kommunerna ska ta ansvaret).

Ett utkast på struktur:

Stycke 1: offentlighetsprincip kopplat till öppen data kopplat till digital agenda. (max fem-sex rader)

Stycke 2: vår databas och hur det funkar i praktiken (listor som pdf:er). Varför vi gör, och positiva effekter av det. Och missade möjligheter (vad kunde andra har gjort om datan fanns mer tillgänglig, missade möjligheter för turismnäringen kanske?)

Stycke 3: Det finns en guide från SKL men som vi visat ovan fungerar det inte i praktiken därför att...

Stycke 4: Återknytning till frågan i rubriken (vi vet fortfarande inte hur många). Återknytning till offentlighetsprincipen.

--ArildV (diskussion) 20 november 2013 kl. 14.53 (CET)

Tack för synpunkter, Arild. Jag återkommer i nästa vecka med en andraversion.//Hannibal (diskussion) 26 november 2013 kl. 11.48 (CET)

Kommentarer från Björn Hagström

1. Vad är öppna data (många har ingen aning, men det kanske kommer in under "varför"?) 2. Nämn gärna E-delegationens vägledning för vidareutnyttjande av offentlig information. (rekommenderar CC BY eller CC0. 3. SKL håller på att starta upp en nationell samordning kring kommunala öppna data. 4. Håller inte med om kostsamt. Man kan göra väldigt mycket med några timmars arbetstid. Kompetens och kunskap är det däremot stor brist på...

Nu till artikeln: Kan vara värt att notera att SKL:s vägledning kom i förra veckan så ett brett användande nu vore imponerande:) Men jag håller med om slutsatsen, det är användningen vi vill få upp genom den nationella samordningen.

Ska fokus vara på statyer eller offentlig konst?//Hannibal (diskussion) 26 november 2013 kl. 11.48 (CET)

Andraversion

Offentlighetsprincipen fungerar inte på nätet – och hur man fixar det

I Sverige kan alla få tillgång till allmänna handlingar sedan 1766 tack vare Offentlighetsprincipen. Sedan 2011 har Sverige också en Digital agenda, där målet är ”IT i människans tjänst”. Kombinerar man de här två, får man vad som brukar kallas ”öppna data”. Det kan röra sig om kartor, postnummer, väder och inventarielistor, som myndigheter, kommuner och andra delar med sig av, så att vem som helst kan använda dem. Eftersom informationen är skattefinansierad är den gratis för andra att använda och förädla.

Effekterna av öppna data är stora och mycket positiva: minskade kostnader, fler arbetstillfällen, större samordning mellan myndigheter och ökad transparens. Ett exempel av tusentals är när kartdata kombineras med information om kulturarv, till gagn för alla turister. Många appar och webbplatser utvecklas och får ofta bred användning.

Därför är det ett stort problem att nästan inga kommuner arbetar med öppna data. De flesta saknar kompetens – och vet inte ens om att man saknar kompetensen. Det här har många som sökt öppna data hos kommunerna mött på nära håll, till exempel den ideella föreningen Wikimedia Sverige som har försökt att sammanställa en databas över offentlig konst (http://offentligkonst.se). Kommunerna skickar runt frågan internt, eftersom ingen är ansvarig. De skickar delar av datan, istället för helheten, trots att det inte är hemliga uppgifter. De skickar informationen på papper, vilket lätt skapar fel när materialet måste skannas in igen. En del hävdar till och med att materialet ägs av företaget som byggt databasen (som alltså är en offentlig handling). I praktiken försvårar myndigheterna för medborgarna att ta del av offentlig information. För att lösa situationen och kunna arbeta regelbundet och prioriterat med detta krävs att varje kommun utser en ansvarig för öppna data. I längden blir det billigare och mer effektivt.

Det finns utmärkta guider över hur man kan agera från Sveriges Kommuner och Landsting, respektive E-delegationen. Men det finns en stor risk att guiderna förblir oanvända. Dels har så få kommuner en ansvarig för öppna data; jobbet utförs idag bara om någon råkar vara intresserad. Dels saknas det, vilket är ännu värre, all prioritering av öppna data. Trots de stora vinsterna finns det i stort sett ingen fortbildning och inga incitament för de organisationer som gör rätt – eller straff för dem som gör fel. Om man låter bli att lämna ut handlingar på papper begår man tjänstefel. Tills kommunerna åtgärdar de här bristerna fungerar inte Offentlighetsprincipen på internet.

Kommentarer

  • Kortare (2592 tecken)
  • Följer i stort sett Arilds struktur ovan
  • Tog bort många av sidospåren, inklusive Wiki Loves Public Art
  • Inga statyer så långt ögat når
  • Försöker med en skarpare skrivning
  • ...

Noter

Dessa kommer bara att ligga kvar tills vi är färdiga.

  1. Regeringskansliet. Digital agenda

Se även