Sekundära publiceringsrättigheter

Underlag

Sekundära publiceringsrättigheter

VAD: Sekundära publiceringsrättigheter (SPR) eller parallellpublicering är lagstiftning som ger forskare rätt att återpublicera sin forskning i öppna digitala arkiv (öppna fillagringsplatser med EU-formulering), även om de har ingått avtal med akademiska förlag som annars skulle begränsa sådan publicering. Många avtal med förlagen begränsar annars forskarnas möjligheter att sprida sina forskningsresultat fritt. Med andra ord kan forskarna återpublicera versioner av sina vetenskapliga artiklar i öppna arkiv samtidigt som de även publiceras i akademiska tidskrifter.

VARFÖR: SPR säkerställer att forskningsresultat som har finansierats med offentliga medel också är tillgängliga för allmänheten, och i bästa fall utan fördröjningar. I många fall är det av stor betydelse att forskning delas snabbt och brett, så att både andra forskare och allmänheten kan dra nytta av resultaten. Det i sin tur innebär att forskningen når en bred publik, och understödjer principerna om öppen tillgång där kunskap kan delas fritt för att maximera dess samhällsnytta. För att möjliggöra snabb delning är det viktigt med en SPR-lagstiftning som tillåter forskare att dela forskningen i öppna digitala arkiv omedelbart, utan någon form av embargoperiod.

HUR: Sju EU-länder har redan genomfört SPR, och under Sveriges ordförandeskap i rådet togs en rekommendation om öppen vetenskap fram där fler EU:s medlemsstater rekommenderades att också genomföra SPR-lagstiftning. Det kan göras som en kontraktuell begränsning, exempelvis genom en avtalsanpassningsmekanism (som i DSM-direktivet), som en inskränkning i upphovsrätten eller som förstärkningar av författarrätten, exempelvis som en del av upphovspersonens ideella rätt till första offentliggörande.

UNDERLAG: