Verksamhetsberättelse 2023/Story: Metadataskrivstugor

Tillgång

Användning

Gemenskap

Möjliggörande

Gemenskap

2023

I den här storyn beskrivs hur föreningen utvecklat en ny typ av aktivitet, metadataskrivstugor, där experter framgångsrikt har kunnat bidra till att förbättra kunskapen om material som finns i museers samlingar. Detta har flera positiva effekter där nya grupper kan engageras och entusiasmeras i volontärarbetet på Wikimediaplattformarna. Det skapar även ett tydligt mervärde för våra partners inom GLAM-sektorn som får en bättre kunskap om sina samlingar på ett kostnadseffektivt sätt och det möjliggör att olika resurser kan knytas samman genom länkade öppna data.

Nya utmaningar kräver nya aktiviteter, och bristfällig metadata kräver metadataskrivstugor.

På Flygvapenmuseet hjälpte vi flera nyfikna att sätta igång med strukturerade data på Wikimedia Commons.

Normalt när museer eller arkiv kommer med material med alltför lite information (data) om vad som är på bilderna eller i samlingarna som de vill tillgängliggöra via Wikimediaplattformarna drar vi öronen åt oss och säger att de får återkomma när de identifierat tid, plats, personer, händelser eller vad annat som behövs för att kunna sätta in bilderna i ett sammanhang och göra dem användbara. I projektet 100 000 Bildminnen har vi dock frångått detta förfarande då Nordiska museet, efter en vattenläcka, digitiserade fotografier som var intressanta nog att jobba med trots att väldigt lite var känt om bilderna. Bildmaterialet hade dessutom i några fall synliga skador och färgskiftningar efter att först blivit vattenskadat, därefter fryst och sen upptinat och scannat.

Utmanande helt klart, men ju fler ögon som ser en bild desto större chans är det att någon känner igen vad som är på den. Den metadata som ändå fanns paketerades ihop med bilderna och de laddades upp till mediadatabasen Wikimedia Commons. Väl på Wikimedia Commons går det att använda ISA-verktyget för att förenkla för gemenskapen att lägga till strukturerad data till bilder, så med olika kampanjer för de olika samlingarna kunde materialet kompletteras och personer och platser läggas till likt pusselbitar i ett större pussel. Att kampanjerna i ISA-verktyget kan koncentreras gör det smidigt att rikta dem till de som kan ämnet, så att de inte behöver se en massa bilder de inte kan någonting om. Detta gör det enklare och snabbare att bidra.

ISA-verktyget och strukturerad data i all ära, men för längre beskrivningar och uppgifter som inte går att hitta på Wikidata funkar det inte så bra. Så för att ytterligare förbättra kunskapen om vad det är på bilderna bjöd vi in till en metadataskrivstuga, alltså en skrivstuga men med syfte att titta på bilder och skriva mer om innehållet. För den samlingen med bilder från SAAB-fabrikerna från 1960-talet samarbetade vi med Flygvapenmuseum och SAAB-veteranerna under skrivstugan. Resultatet var imponerande då de kunde beskriva vad som hände på bilderna, peka ut de bilder som var arrangerade samt i några fall även identifiera sig själva, även om de då var betydligt yngre. De flesta hade inte redigerat tidigare, utan gjorde sina första försök och fick även en förståelse för hur de kan bidra framöver. Den mer erfarna delen av gemenskapen fick också ett tydligare material att jobba med och att arbeta in i artiklar om föremål på olika språk.

Utöver skrivstugor aktiverade vi även Wikipediagemenskapen genom att arrangera en Veckans tävling kopplad till bilderna från Nordiska museet. Det vanliga tävlingsmomentet att utöka artiklar utökades med uppgifter som att förbättra kategorier på Wikimedia Commons samt att lägga till och översätta beskrivningar och strukturerad data, samt med bonuspoäng för användning av bildmaterialet i artiklar. Tävlingen fick en positiv respons och flera bidrag där hela serier placerades i bättre sammanhang än tidigare.

Genom tidigare arbete med roundtripping kommer Nordiska museet kunna tillgodogöra sig de förbättringar volontärer bidrar med så att det inte stannar på Wikimediaplattformarna. Det gör att samlingarna kan knytas till annat material som Nordiska museet och andra GLAM-institutioner har, och att det enklare kan användas av både allmänhet och forskare framöver. Win-win för alla!