Wikipedia i utbildning 2012/nyfiken/Web-log

14 februari 2013 En dag att dela ut Wiki-kärlek

Härligt! En dag i kärlekens tecken! På Wikipedia står att finna Om man tänker på att försöka förstå vad motparten menar, så kan man säga att man uppnått tillståndet wikikärlek. Är detta inte ett tillstånd vi i allmänhet borde söka sträva efter lite mer? Tänk om Wiki-kärleken kunde sprida sig så att vi alla kunde försöka förstå vad motparten menar. Men det intressantaste i detta är ju snarare varför det skulle vara, och är, så svårt! Vad är det som gör att vi inte allt som oftast söker förstår vad andra menar? Har det kanske med våra hjärnor att göra? Våra fördomar? Ja kanske. Det är ju på många sätt oerhört bekvämt att fast och stelt sitta i våra fördomar, utan att tvinga vår hjärna att hitta nya banor, se nya perspektiv och verkligen försöka att möta och förstå en annan människa. Det kräver ju faktiskt en hel del. Ganska mycket faktiskt. Men kanske ska vi idag utropa lite extra wiki-kärlek, och faktiskt, även bortom tangentbordet, praktisera denna kärlek till alla vi möter idag? Eftersom att ingen just nu i detta säger emot tar jag det som ett Ja. Härligt! Då kör vi!

8 februari 2013 Att (miss)lyckas

Denna bild kom upp när jag sökte på failure på bildbanken Commons. Rött och med varning. Failure är, ganska uppenbart av denna artikel, ingenting att vidare ägna sig åt. Detta samtalade jag igår med tillsammans med någon i vår organisation. Vi talade om att 'berätta' om att man misslyckats. Inte endast kanske för sin närmsta förtrogna kollega, utan även för fler, för organisationen som helhet, som att försöka skapa, att vara en del av att skapa en lärande organisation. En organisation där man lär sig av varandra, av andras misstag för att kunna se längre, göra mer rätt, och begå nya misstag istället för att konstant begå samma. Det var dock inte självklart. Det blev lite nervöst. Ska vi verkligen berätta om misstag? Ska man göra det till personer, organisationer, delar av ens organisation eller dyl till vilken man har en beroendeställning? Oklart. Eller snarare så att det kanske borde vara klart. Men inte är det. För att det finns tendenser till att vi ska verka. Låtsasvara. Låtsas vara. Det är ju lite svårt att gå framåt om man aldrig kan, får, eller vill, se bakåt och reflektera. Framförallt, att kunna reflektera högt, och dela det med andra.

30 januari 2013 Och vårens snyggaste väska till Wikipediaambassadörerna!

Idag landade dessa godingar på kontoret, redo att återigen skickas iväg till de tappra som önskar bli och vara Wikipediaambassadörer. Varmt välkomna att sprida budskapet om fri kunskap vidare i vårt samhälle, väl utrustad med denna snygga väska! Att vara ambassadör är ett hedersuppdrag. Titta här på vad ordet kommer ifrån;

derivative of ambaissa ("service, mission, errand"), from Gothic 𐌰𐌽𐌳𐌱𐌰𐌷𐍄𐌹 (andbahti, "service, function"), from Proto-Germanic *ambahtijan (“service, office”), derivative of Proto-Germanic *ambahtaz (“servant”), of Celtic origin, from Gaulish *ambactos (“servant”), from + Proto-Indo-European *aǵ- (“to drive”).

Du fyller alltså en funktion, att vara ambassadör är en viktigt funktion. Inte endast det, det är en tjänst och ett uppdrag. Men här kanske man först blir lite fundersamt, åh det kommer från ordet servant (tjänare, betjänt), och det vill du kanske inte vara. Låt oss då betänka detta. Kan det vara så att du tjänar en idé, en fråga som är större än att vara endast ett jobb? Det är vad ambassadörsrollen handlar om, att det inte endast är ett arbete, det är ett tjänande av, och en passion för en fråga och en idé. Det kommer även ifrån to drive (att driva). Att tjäna och driva en fråga, är det alltså att vara en ambassadör? Ja, det skulle det nog kunna vara. Och ett stolt uppdrag, att vara en förespråkare för en sådan fin idé som fri kunskap, vilket vi gärna vill bjuda in dig & många andra till. Och glöm för guds skull inte bort den snygga datorväskan!

23 januari 2013 Samhällsamöban & Diffusion of innovation theory

För ett par år sedan under universitetsutbildning ramlade jag över Diffusion of innovations teorin, vilken i en del beskriver människors adaption av ny teknik och nya idéer och att det finns olika grupperingar i samhället. Det finns en liten grupp 'innovators' vilka kommer med denna nya teknik och som har nya idéer, sen har vi 'early adaptors' som enkelt tar till sig denna teknik och dessa idéer. I andra änden hittar vi 'laggards' de som är allra senast med att ta till sig detta. Laggards ger för övrigt en synnerligen stark visuell bild av en chips-ätande, mysbyxeklädd person (vilken allt för ofta är jag) som suttit så mycket i soffan att den nu är fint omgjort till att även innefatta en alldeles egen fördjupning anpassad efter ens bakdel. Men nu tillbaka till teorin.

Jag satt i ett samtal med en pedagog från Kalmar, som berättade om något han läst för några år sedan, samhällsamöban. Ju mer han berättade ju mer bekant lät det. Detta var ju ungefär samma tankegång som Rogers diffusion of innovation. Artikeln samhällsamöban som börjar med citatet 'Never doubt that a small group of thoughtful, committed citizens can change the world; indeed, it's the only thing that ever has.' (Margaret Mead) Om citated kommer Mead verkar vara lite omdiskuterat men poängen är fortfarande oerhört intressant. Amöba-artikeln beskriver hur det ofta börjar med att 5 - 15 % av en befolkning eller del i samhället tar till sig något (vilket kanske får ses som en viss förenkling) för att en förändring ska ske genom att flertalet andra då också hakar på. Likt en amöba som skickar ut en liten del av sig själv för att se om det är något av intresse, och om så är fallet, skvalpar resten av amöban efter. Detta är ju intressant att applicera på den nya 'flip-mentaliteten' som verkar ha attraherat vissa pedagoger som starkt brinner för att utveckla skol-Sverige. De verkar då ibland ha det tufft, det är rektorer som inte stöttar, kollegor som krampaktigt håller om sina stenciler, och kanske en del som är rädda för vad som håller på att ske. Skulle det kanske vara så att dessa pedagoger, dessa drivna eldsjälar som åker land & rike runt för möten, föreläsningar, som twittrar, bloggar, flippar, facebookar och mycket annat, är den lilla delen av amöban som ser efter innan resten skvalpar efter? Kanske. Eller snarare, förhoppningsvis. Inte för att just flip passar alla, men för att mentaliteten kring flip, att vi alla lär av varandra och att vi skapar forum där nyfikenhet och 'födandet' av kunskap är centralt, antagligen bättre kommer rusta elever som ska leva i en värld av mångtydighet.

18 januari 2013 Wikipedia-dag på SLU

Detta mejl damp under dagen ner i docent Olle Terenius inkorg: Äntligen! Vilket fantastiskt initiativ, har väntat på något sånt här länge! Wikipedia är ett utmärkt sätt för universitet att ta sig an den tredje uppgiften.

Med vänliga hälsningar, Sofia Bryntse, doktorand

Wow! Bättre respons kunde vi knappast få ifrån denna Wikipedia-dag på SLU. Projektets sida kan du se mer om här. Jag hade lite lätt haft en förhoppning om ungefär tio trötta doktorander och forskare som skulle dyka upp denna fredagseftermiddag men paff blev jag när jag såg ungefär 50 personer som kom in i sal L i Ultuna på SLU, samt även andra som virtuellt följde oss från campus som Alnarp i Skåne. Vilken glädje! Där hade vi Daniel Mietchen Wikipedian in Residence på Open Science, som flög från Tyskland för att berätta om hur man som forskare kan bidra till Wikipedia och vad som är bra att tänka på samt Henry Scowcroft på Cancer Research UK som talade om deras tappra tankar om och påbörjade steg mot att bidra med sin kunskap på Wikipedia.

Att det fanns sådan entusiasm vågade jag inte riktigt tro. Det är glädjande att se samt framförallt roligt att höra om den fältentomolog, Åke Lindelöv, som agerat försökskanin sedan november för att kunna presentera 'Wikipedia from a beginner's perspective.' Han tyckte det var lite krångligt, extra svårt med Commons, men verkade ändå ha funnit glädje nog att fortsätta skriva om de ungefär 4499 skalbaggar i Sverige som ännu inte är skrivna om. Kul!

15 januari 2013 Är det födseln av den inre kunskapen vi strävar efter? Vågar vi det?

Ett flip-klassrum möte bevistades ikväll där jag hänfördes av hängivna och frågvisa pedagoger. Det talades om flip, inte som en teknik och ett verktyg utan främst kanske som en mental flip. Det verkar som att vi börjar komma till det sokratiska samtalet, där det finns en trygghet och ett forum där pedagoger kastar sig i ut i samtal och funderingar utan att exakt kunna styra eller kunna veta vart det ska landa. Att resonera kring kunskapen istället för att bara mata ut den. Det är oerhört glädjande att höra och lyssna till. Det ger hopp om en god människosyn som bygger på vår inneboende nyfikenhet och vetgirighet där klassrummet blir ett ställe för att utforska och aktiveras. Tankarna påminner även om det vilket Sir Ken Robinson talar om kring den mer 'traditionella skolan' och brister i denna. Mer än något annat glädjer detta möte för att det finns en tanke om individualitet. I det sokratiska samtalet föder man ut den kunskapen vilken man redan besitter genom frågeställningar. Det bygger alltså på ens individualitet och utmaning av de tankar och funderingar vilka man ständigt traskar omkring i snarare än att skolan är den plats där vi alla sitter och ror i samma båt.

11 januari 2013 Vem är det för och vem ska kunna läsa och förstå?

Återigen finns att läsa diskussion om lättläst Wikipedia på svenska språkversionen, för att ta del av denna titta här. Då uppkommer frågan om vem Wikipedia är för. De som kan ta till sig de möjligen svåra ord som står att finna i vissa artiklar? De som är 'bildade' nog att kunna förstå? De som har en viss förståelse för ett visst område? Eller är Wikipedia tillräckligt enkelt? För vem skrivs det för egentligen?

Diskussionen uppkom under Mötesplats Skola 2012 då mellanstadielärare gärna ville att deras elever skulle kunna bidra till Wikipedia samt att de skulle kunna nyttja Wikipedia för att lära sig om nya saker i skolan. Vilket de tyckte var för svårt just nu. Men skrivs Wikipedia för mellanstadiet? Skulle vi då fortfarande ha vuxna läsare som tycker det är spännande och intressant att läsa fast texten är skriven på ett förenklat sätt? Möjligen inte.

Diskussionen är dock viktigare än så, och handlar inte alls endast om yngre åldrar och deras förmåga att ta till sig informationen på till exempel Wikipedia. Titta till exempel på Åtta sidor] som skriver nyheter på enkel svenska. Inte endast för mellanstadieelever, utan för de i vårt samhälle som kan ta till sig nyheter bättre om informationen är enkelt förmedlad, oavsett ålder. Ska de inte ha möjlighet att läsa och ta till sig kunskapen som finns samlad på Wikipedia?

Ibland talar vi om Wikipedia som ett demokratiprojekt, då kunskap kan tänkas vara en förutsättning för att ta välgrundade och goda beslut samt kunna navigera sig som samhällsmedborgare och göra aktiva och medvetna val. Ska inte alla få möjligheten att göra det? Eller är en god språklig förmåga en förutsättning för att kunna göra detta?

Skriv gärna i diskussionen på Wikipedia om just lättläst. Vad tycker du?

10 januari 2013 Våra hemisfärer

Men stor beundran och fascination går att läsa boken om, samt se TED-talk om Jill Bolte Taylor, hjärnforskaren som fick en stroke. Hon berättar om hur hon upplevde sig själv under den tiden då blodet forsade i hennes vänstra hemisfär och endast lämnade den högra fungerande.

Intressant nog finner hon en inre frid, ett lugn och en känsla av att vi alla är ett. Hon upplever inte vart hon slutar och någon annan börjar. Hon är endast i nuet, snart och förut existerar inte. Det verkar finnas en bristande individualitet men istället en överväldigande känsla av att vi alla är enade. Hon skriver om hur den vänstra hemisfären kategoriserar, gör hjärnpladdret möjligt, individualiserar och alltså ser vart jag slutar och du börjar. Hon ser detta möjligen som det Jung kallar förnimmelse (vänstra) och intuition (högra). Detta må vara en förenkling men hennes upplevelse är intressant, speciellt när hon talar om sin ökade empati, sin förståelse för hur vi alla hänger ihop samt bristen på känslor av maktbegär och individuell hävdelse när hennes vänstra hemisfär är blockerad. Hjärnan är ju som vi vet plastisk, vilket ju betyder att den utvecklas på det sätt vi väljer att använda den. Vad är det då vi väljer att utveckla och fokusera på? Finns det balans mellan dessa hemisfärer?

Detta, samtidigt som Rifkin talar om behovet av den empatiska civilisationen, och inte endast empatin som sträcker sig inom våra grupperingar, familjer och möjligen nationella gränser. Det kanske alltså är nyttigt att inte endast planera för att utveckla och fokusera på den vänstra hemisfären utan även den högra? Den vilken verkar kunna uppleva inre frid och samförstånd. Hur gör vi då detta?

Om man kan tänka sig, rent teoretiskt att hjärnan uppskattar belöningar, eller alltså att vi uppskattar belöningar, kanske dessa borde riktas mot att utveckla och stimulera både den högra och den vänstra hemisfären. Rent spontant känns det som att mycket i vår nutid främjar stimulans av den vänstra hemisfären som mer verkar uppfatta Jag, den som hjärnpladdrar och den som strukturerar och organiserar igår, idag och imorgon. Låt oss därför fundera över stimulans av den högra hemisfären.

Inom Wikipedia i utbildning finns en tämligen lös men väldigt spännande dialog med en fil dr på KTH om hur betygssystemet skulle kunna förändras. Kan vi med betyg välja att premiera spridningen av kunskap (och således förhoppningsvis med detta förståelsen för samt odlandet av blicken som ser vårt sammanhängande och vårt beroende av varandra) snarare än att endast premiera den kunskapen som finns i våra huvuden, oavsett vad vi sedan väljer att göra med den? Skulle det möjligen kunna utveckla empatin, få oss att känna frid och sammanhang? Få våra synapser att hoppa i andra riktningar och skapa nya spår? Förhoppningsvis. Visst vore det spännande?

8 januari 2013 Varför finns inte bara Wikipedia på engelska??

Igår uppkom frågan om vad Wikipedia egentligen är. Eller det var inte frågan som direkt ställdes, men snarare den som pyrde där under ytan. Frågan som blev uppkastad på bordet var varför det inte bara fanns engelska Wikipedia så att alla fick tillgång till exakt samma information, skulle inte det vara bättre? Hm. Skulle det? Det leder ju osökt till frågan om vad Wikipedia då är.

Någon i diskussionen tyckte att det var samlingen av all relevant fakta. Det skulle alltså vara bäst om den var på samma språk endast så att alla fick, rättvist, tillgång till samma information. Men finns det objektiv fakta som vi alla kan ta till oss på exakt samma sätt? Det finns uppenbarligen språkliga hinder men oavsett detta är frågan intressant. Vad som är relevant för en språkversion kanske är totalt irrelevant för en annan. Är Wikipedia samlingen av relevant kunskap, och då enligt vem? Och vad är denna objektiva fakta?

Någon tog ett exempel på fakta att vatten kokar vid hundra grader Celsius/212 grader Fahrenheit. Det är fakta och ska stå likadant på alla språkversioner. Men är det egentligen fakta? Det förutsätter ju att vi alla enats om att vattentemperaturen är något som är relevant att mäta samt att vi nyttjar antingen C eller F. Wikipedias olika språkversioner gör det ju möjligt att urskilja vad som är relevant samt att kunna diskutera detta inom språkversionen. Är det viktiga att samla den relevanta informationen inom en språkversion, alltså en grupp av människor som förhoppningsvis kan enas om vad som är relevant för dem i sitt samhälle, eller att vi alla har tillgång till exakt samma kunskap för att stävja orättvisan i att vi vet olika? Här kommer ju osökt frågan in om vad Wikipedia är. Vad är det då?

Kanske är det ett verktyg som blir fantastiskt i händerna på de som nyttjar det.