Kulturskatter på nätet/Varför lägga ut material under fri licens?

Från Wikimedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tyska förbundsarkivets bild på Konrad Adenauer var i stort sett okänd fram tills den lades upp på Wikimedia Commons av tyska förbundsarkivet. Nu har den närmast blivit den officiella bilden på Adenauer.

Vad har materialet för upphovsrättslig status?

För att besökarna ska kunna veta vem som äger material som ligger på internet bör materialet ha metadata. För att de ska kunna veta vad de får göra med materialet bör webbplatsen ange vilken upphovsrättslicens materialet har. Det finns två typer av licenser: copyright (vanligt upphovsrättsskydd) och copyleft (såsom Creative Commons licenser).

Copyrightsystemet syftar till att begränsa spridningen av material. Till exempel äger skaparen av en fotografisk bild rättigheterna till en bild i 50 år efter att den först publiceras. Ett fotografiskt verk å andra sidan skyddas i 70 år efter skaparens död. Efter att skyddstiden har passerats äger ingen rättigheterna till materialet (inte ens den som besitter den fysiska kopian). Ett alster vars skyddstid har gått ut sägs ibland ligga i public domain, även om det begreppet inte finns i svensk lagstiftning. Om en bild inte använder sig av copyleftsystemet är det automatiskt copyrightsystemet som gäller. Man behöver alltså inte göra ett aktivt val för att materialet ska omfattas av copyright.

Copyleftsystemet har som mål att underlätta spridning av material enligt regler som skaparen eller rättighetsinnehavaren väljer.

För mer information om skillnaderna mellan de olika licenssystemen, se Copyright copyleft (pdf).

Varför lägga ut material under fri licens?

Att lägga sitt material under en eller flera fria licenser (snarare än att använda sig av det traditionella copyrightsystemet) kräver ett beslut. För oss wikipedianer är beslutet lätt, men för kulturarvsinstitutioner kan diskussionerna underlättas av följande argument:

  • materialet når en större publik – framför allt om materialet används på Wikipedia, en av världens tio mest besökta webbplatser
  • det minskar behovet av många små digitaliseringsomgångar (eftersom de som vill ha materialet kan hänvisas till internet) – se också frågan om intäktsbortfall
  • personalen tycker att det är intressant att jobba med Wikipedia-communityn
  • eftersom allmänheten får bearbeta materialet, kan erfarna bildbearbetare upptäcka okända detaljer i materialet

Hur gör man när man lägger material under fri licens?

Att lägga material under fri licens är lättare än man kan tro:

  1. välj vilken licens ni vill använda, till exempel med hjälp av denna guide
  2. ta reda på vem som äger upphovsrätten till materialet. Om ni som institution äger rättigheterna, är det ni som beslutar, I så fall kan ni hoppa till steg 4
  3. fråga rättighetsinnehavaren om ni får lägga materialet under en fri licens. Upplys om möjligheterna som anges ovan.
  4. scanna in eller fotografera bilderna, om de inte redan finns i digitalt format
  5. lägg bilderna på er webbplats eller på Wikimedia Commons (instruktioner)
  6. ange licensens namn tydligt och i anslutning till materialet. På Wikimedia Commons anges det vid uppladdningen av materialet. På er webbplats kan det till exempel se ut så här: "Denna bild: CC BY-SA 3.0" eller "Alla bilder: public domain"
  7. meddela gärna om vad ni gjort via bloggar, Facebook och andra sociala medier

(Större bilduppladdningar (över 100 filer) är omständliga att göra på egen hand. Kontakta Wikimedia Sverige för hjälp via info@wikimedia.se)

För mer information om hela processen, se Gör så här.

Fria licenser

Det finns många olika fria licenser. För enkelhetens skull rekommenderar vi Creative Commons licenser. Framför allt rekommenderar vi:

  • CC BY-SA, som tillåter andra att kopiera, sprida, bearbeta och sälja materialet, så länge personen krediterar skaparen och använder samma licens på materialet. Ingen behöver be om lov för att använda materialet, eftersom det ligger i licensen.
  • public domain, som tillåẗer andra att göra vad som helst med materialet, utan restriktioner.