Hej,
Snabbt svar då jag är på semester.
Jag instämmer helt om värdet av det du skriver om att kunna misslyckas och lära av detta. Bra att du lyfter detta.
Jag har upplevt (och upplever) att det finns en hög tolerans för misslyckanden från både styrelse, medarbetare, och även finansiärer - vilket är viktigt för att våga berätta om misslyckanden och vad vi tar med oss. Det är i grunden en styrka.
Så hur kan vi då praktiskt berätta om det på bästa sätt? Hade du en idé om var detta skulle presenteras? Viktigt att fundera över är förstås vem ska vara mottagare av informationen? Vad ska syftet vara? Det styr utformningen på sammanställningen. Vad hade du i åtanke när du skrev inlägget?
Lite bakgrund om vad som sker nu (så att det lättare går att identifiera vad som saknas och hur nuvarande rutiner kan kompletteras): Utvärdering av vad som inte fungerat som tänkt är något vi gör internt på kansliet i samband med (1) projektplanering (då vi diskuterar igenom vad som var värt att fortsätta med och vad som var intressant att pröva men som av olika orsaker inte fungerade), oftast muntligt i samband med att ansökan utvecklas, där vi utgår från slutrapporten om sådan existerar; (2) vanligtvis skriftligen vid projektrapportering (då detta ibland är något som efterfrågas från finansiärerna, ofta finns då en riskanalys som vi utgår ifrån); samt (3) som en del av de presentationer av projekten som görs löpande för styrelsen här med Programöversikten som grund (alla orangea och röda punkter här går vi igenom på styrelsemötet). I sammanställningen här i verksamhetsplanen är det långt ifrån alla projekt som fått gröna pluppar tidigare år (se exempelvis programöversikten för 2015 och 2016). Detta sker skriftligen i ledningsrapporterna och föredras muntligen under styrelsemötet. Det är en ögonblicksbild.
En översiktlig sammanställning av all verksamhet sker ju i samband med rapporteringen till FDC - men där upplever jag att vi kan göra mer och att problem och lärdomar från dessa bör ges utökat utrymme. Detta är något vi tittar på i vår nästa "Progress Report" (med ett avsnitt per program preliminärt kallat "Fail fest"). Att inkludera detta i den löpande och planerade rapporteringen bedömer jag vara det mest kostnadseffektiva sättet att göra det på och ett sätt att även andra chapters kan lära av våra misstag. Detta knyter dock an till de inledande frågorna om mottagare och syfte.
Ser fram emot att ta del av ytterligare idéer och tankar.