Verksamhetsberättelse 2023/Story: Vi sprider unikt immateriellt kulturarv

I den här Storyn berättar vi om vårt arbete med att sprida immateriellt kulturarv, i synnerhet Sveriges musikarv. Att immateriellt kulturarv får en plats på Wikipedia, en av världens mest välanvända källor till kunskap, stärker utövarna i deras verk då det ökar förståelsen och intresset för deras kulturyttring. Det finns många kulturarvsinstitutioner som förvaltar unika specialsamlingar som också förtjänar en plats på Wikimediaplattformarna, något som man kanske inte tänker på så ofta.

När man tänker på Wikimedia Commons, Wikimediaplattformarnas databas för fritt licensierade mediefiler, så är det bilder man främst tänker på. Allt från gemenskapens egentagna foton till digitiserade konstverk från världens många museer. Men det finns även en uppsjö annat material, som ljud- och videoinspelningar, som är fria för alla att ta del av.

Just ljud har varit ett centralt ämne i vårt samarbete med Statens musikverk, en myndighet som samlar olika verksamheter inom svenskt musik- och teaterliv. Ingår i Musikverket gör bland annat Svenskt visarkiv, som har musikteknologisk inriktning. I deras samlingar finns mängder av inspelningar som dokumenterar Sveriges musikaliska kulturarv, och som vi hjälper dem att sprida på Wikimediaplattformarna.

Ljud ligger lite i skymundan på Wikimedia Commons på grund av plattformens visuella prägel, där integrationen av ljudmaterial har varit begränsad. Dessutom ses Wikimedia Commons ofta främst som en resurs för Wikipedia, trots att det fritt licensierade materialet återanvänds på en mängd olika sätt och därmed får en mycket mer omfattande spridning. Trots att uppslagsverket har funnits i över tjugo år så har många redigerare en tämligen traditionell syn på att artiklarna skall illustreras med bilder, och den digitala plattformens multimediala möjligheter förblir outnyttjade. Den låga efterfrågan på ljud- och videomaterial leder till att intresset i att ladda upp sådant till Wikimedia Commons inte är lika högt som det hade kunnat vara. En ond cirkel helt enkelt, och något som kan förändras om fler upptäcker möjligheterna som finns.

Men det är just av den anledningen som det är värt att lyfta fram ljudresurserna på Wikimediaplattformarna. Vi har tidigare påpekat att immateriellt kulturarv förtjänar en starkare representation på plattformarna, och ju mer material vi laddar upp desto större chans att både användarna hittar något de tycker är intressant och utvecklarna förbättrar infrastrukturen för att göra plattformen lättare att använda. Även intressant i sammanhanget är det tidigare projektet Work with Sounds, där flera kulturarvsinstitutioner, däribland Arbetets museum, bidrog med ljud- och videoinblickar i vårt industrihistoriska arv; något som inte kan förmedlas till fullo med stillbilder.

Tack vare samarbetet med Musikverket vet vi inte bara hur ett psalmodikon ser ut…
...utan även hur det låter.

Vi har samarbetat med Musikverket i flera år, både med enstaka uppladdningsinsatser där Wikimedia Commons skapar ytterligare en ingång till materialet för allmänheten, och med att erbjuda så kallade Wikimedian in Residence-tjänster, det vill säga en dedikerad resurs ur vår personal som tillbringar en viss tid på myndighetens kontor och både arbetar praktiskt med storskaliga uppladdningar och lär ut hur plattformarna fungerar för att olika delar av det tillgängliggjorda materialet ska integreras på Wikipedia. Ett konkret resultat av detta är att nu ligger över 6,000 ljudfiler från deras samlingar på Wikimedia Commons, som sträcker sig över så skilda områden som jojk, musik framförd på mindre kända instrument som nyckelharpa och psalmodikon, samt folkmusik från Norge, Island och Finland samt Sveriges alla hörn. De unika samlingarna kan komma till nytta inte bara för Wikipedianer, utan även för forskare och andra med ett intresse i musikhistoria.

Wikimediaplattformarnas styrka är mångfalden i dess gemenskap. Människor från hela världen samlas för att sammanställa och sprida fri kunskap, och inget specialintresse är för nischat. Oavsett om det gäller spårvagnslinjer, hönsraser eller folkinstrument finns det någon som brinner för ämnet och antingen kan bidra eller vill ta del av kunskapen. Därför är det en fantastisk yta för museer och andra kulturarvsinstitutioner att delta i, då de kan dela med sig av sina specialiserade samlingar – inklusive immateriella sådana – med en betydligt större publik än de som kan besöka deras lokaler.

Det glädjer oss att Musikverket har blivit en uppskattad och långsiktig partner; det visar att de tar Wikimediaplattformarna på stort allvar. Vi ser fram emot att fortsätta och fördjupa vårt samarbete och hoppas att andra kulturarvsinstitutioner inspireras av deras satsningar. Det finns mycket unika skatter i våra museer, inte bara bilder och data, som förtjänar att belysas och spridas till flera!